På fredagmorgonen den 5:e kunde vi komma och hämta honom.

Jag och Mamma åkte i torsdags eftermiddag, efter mamma slutat jobbet kl 15, från Stockholm och ner mot Skåne där Buster fanns, med bil.

Vi körde fel i början och förlorade någon timme på det tyvärr men efter ett stopp på McDonald's drivein och en hamburgare i magen bar det av i rätt riktning :p!

Vi ville komma så långt som möjligt så vi inte hade så långt kvar att köra på fredagsmorgonen, så vi stannade snabbt och åt middag på 7eleven! Mackor och korv med bröd, haha !
tummen upp!

Vi kom till Markaryd nere i skåne runt 23tiden på kvällen och tog in på ett hotell över natten.

Nästa dag gick vi upp tidigt, vi hade en timme kvar att köra innan vi var framme hos Monica som Buster bodde hos.

Kommer aldrig glömma synen när vi kom fram till Monica.
Jag var jättenervös och pirrig och när vi gick mot dörren stod Monica med Buster i famnen och han tittade på oss genom fönstret.

Hos Monica fick vi träffa Busters mamma, en Bichon frisé som heter Thami och kompisen Enya, en tibetansk spaniel, samma ras som Busters pappa är.
Busters pappa bor hemma hos Monicas mamma, så han var tyvärr inte där men allt vi hört och sett om honom har varit bra saker :)

I en kull med 6 valpar var nu bara Buster och en av hans vita systrar kvar, och efter att mamma Thami hade pussat på både mig och mamma vågade sig Buster fram och hälsa på oss han också.

Alla papper skrevs på och vi kunde fråga Monica om lite råd osv.

Sen var det dags att åka.

Monica och hennes kille sa hejdå till Buster och hon lämnade över honom till mig. Han satt så snällt i min famn.

Då ställde sig mamma Thami under mig och tittade upp på Buster och kraffsade på mitt ben, så jag satte mig på huk.

Busters mamma tvättade honom i örat och det var som om hon sa hejdå och sen sprang hon iväg till matte igen.

Hemresan , 7 timmar i bil, hade vi förberett oss på en stökig resa.
Vi hade fått höra att valparna kan bli åksjuka när de åker bil i början och att han förmodligen skulle kunna kräkas lite här och där plus att han inte är helt rumsren än, så vi hade berett oss på lite olyckor också.

Vi trodde Buster kanske skulle vara lite rädd, orolig osv också. Men han var verkligen jätteduktig!

Han satt hos mig i famnen, han sov lite. Han tittade ut genom fönstret, han lekte lite, tugga på sitt hundben, sov lite igen och åt.

Inga olyckor och ingen åksjuka.
Buster var superduktig ! :)

Hemma vid 7 tiden på kvällen och alla fick hälsa Buster välkommen till familjen!

Vi hade fått våran valp.